Några vattenbilder jag tog och redigerade :)


Red, gold and green <3

HEJ! nu sitter lisa och jag och spelar GTA xD
Sen ska Challe komma antagligen.
Egentligen skulle pluttisen komma hit, men han har fått magsjuka.
lilla älsklingen :( <3
Men han mår redan bättre, så vi kan kanske träffas imorn iaf.
MEN NU ÄR DET MIN TUR ATT SPELA! Tycker jag!
Hejdå :)

Tjo, här är jag.. Hos en söt, men en aning tjurig, liten pluttis <3
Inte för att låta som ett negativt litet emo,
men jag hatar mitt liv just nu. Just för stunden bara liksom.. :)
Men det är tack vare allt som händer och har hänt.
Ingen större fara hoppas jag, går nog över om ett tag,
om jag lyckas komma över det.. Nån gång gör jag ju det så..
Problemet är att jag saknar honom redan.
Redan mer än vad jag egentligen klarar av..
Har allmänt jätte tråkigt just nu,
om ni undrar varför jag skriver om typ ingenting :D
Men ska sluta tråka ut er nu, hejdå!

Lördag, 19/12-2009






Gomenasai for everything.
Gomenasai, I know I let you down.
Gomenasai till the end.
I never needed a friend like I do now.



Du har rätt. Jag har en pojkvän, men tror du inte jag redan visste det? Tror du jag ville göra om mitt största misstag i mitt liv. Jag älskar dig. Jag älskar dig otroligt mycket för att du var min bästa vän. Men tydligen får jag inte älska dig längre. Gomenasai för att jag ville att det skulle bli som förut. Gomenasai för att jag vill att vi ska vara vänner igen. Gomenasai för att jag älskar dig. Gomenasai för allt jag nånsin gjort. Det känns som allt det här är mitt fel. Jag kommer inte må bra utan dig. Jag kommer inte må bra av att tänka på alla minnen vi har. Du, jag och Emelie.. Den där kvällen, och den där gången vi cyklade nerför backen. Jag ser det framför mig. Ni var mina allra bästa vänner, men nu har jag inte nån av er kvar, speciellt inte dig. Du hatar mig nu eller hur? Det var inte såhär jag ville ha det. Det var inte det här jag bad om! Jag ville bara tänka tillbaka och känna mig trygg i dina armar igen. Jag ville springa efter dig när du gick igår efter filmen. Jag hör orden eka i huvet när jag tänker på det. Du bara reste dig upp och sa "Jag klarar inte av det här längre Puff." Sen gick du. Din blick innan du gick gjorde mig sårad. Du såg rakt in i mina ögon. På något sätt såg du besviken ut, men det var ingen självklar blick. Den blicken var det enda jag såg när jag gick ute i kylan och den rösten var det enda jag hörde, just dom orden "Jag klarar inte av det här längre Puff." Men senare kom några andra ord upp i huvet. Orden du sa när du tröstade mig och bäddade ner mig i sängen.
Jag antar att det var vårt sista farväl, eftersom vi har raderat varandras nummer och allt. Jag kommer sakna dig, kanske mer än jag egentligen klarar av, men jag måste försöka vara stark. Jag får inte ge upp. Vi får inte träffas igen, aldrig mer. Gomenasai, jag älskar dig.

Som sagt var jag hos tandläkaren i örebro igår. Det var inte direkt det trevligaste besöket jag varit på. För det första var jag hemskt nervös, eftersom jag visste vad som skulle göra, men jag tror det lät värre än vad det egentligen var.. Förutom bedövningen. Det tog en halvtimme innan det var ordentligt bedövad. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag fick i mig innan operationen. Det smakade lite som citrus, men väldigt beskt och äckligt, nästan värre än hostmedicin. De sa att det var något lugnande medel som skulle få mig att slappna av och glömma bort det mesta av det som hade hänt, och det hade de faktiskt rätt i, men det var inte förrän efter operationen jag kände av det. Jag kommer ihåg det mesta som hände under operationen, men ingenting efterråt. Jag var helt borta. Under operationen var jag ganska borta också, men jag minns det mesta. Jag kände ingenting på grund av bedövningen. Jag bara kände att dom var där och på bara några minuter såg jag hur hon drog tråden ut ur mitt tandkött. Jag fattade knappt vad de gjorde, allt jag ville var att få komma därifrån.
När det var klart ringde de pappa, för han hade gått till myrorna så länge. De trodde det skulle ta nästan två timmar, men vi blev klara tidigare än väntat. Jag minns att pappa kom. De hade hissat upp mig i stolen och jag satt bara och glodde in i väggen, på ingenting egentligen. Jag minns hur pappa sa: "Du kommer aldrig lyckas börja med droger, försök inte ens, jag ser på dig direkt." och så skrattade han. Jag minns inte ens om jag log eller sa något tillbaka. Vi gick ut ur rummet, sa hejdå till läkarna, sen minns jag inget mer förrän vi var ute ur huset. Jag minns inte ens om vi tog trappan eller hissen ner. Allt blir bara svart när jag försöker minnas, men jag vet att pappa fick hålla i mig hela vägen till bilen, som vi parkerade längre bort. Jag hade helt tappat balansen och jag kunde inte tänka på något. Han sa något om alkoholisten vi såg när vi åkte dit, men jag minns inte vad. Han sa vilken affär han hade varit i, men jag minns inte vilken. I bilen försökte jag att inte somna, men jag tror jag gjorde det, för jag minns ingenting förrän vi var hemma igen. Det gick så snabbt, kändes som vi åkt i bara nån minut. Jag spottade ut den blodiga tussen jag haft i munnen på marken och gick in, tog av mig skorna och jackan och la mig i sängen bredvid Poddy, som legat där hela dagen, i mitt rum och väntat på mig. Han uppmuntrade mig genom att säga söta ord till mig. Jag visade  en låt som pappa hade skickat och sen väckte han mig. Då hade jag sovit i en timme. Jag trodde jag hade legat där i fem minuter.
Balansen var lite dålig hela dagen, men det blev bättre. jag är nästan glad att jag glömt allt. Känns som jag inte riktigt vill minnas.

Var med Challe igår :)
Vi tog massa bilder. Tyvärr vägrade min dator ta emot bilderna på challe,
men här kommer några av bilderna där jag är modellen.











Ska nog kunna fixa bilderna på Challe också sen :)
Hoppas ni inte blir allt för uttråkade av mina bilder.
tjaorå